​​

Liu Chien-Kuang arbetar med glas som ett levande material laddat med berättelser. Hans skulpturala verk förenar blåsningens tradition med element av trä och papper – material som präglat hans uppväxt i Taiwan. Genom att återbesöka glömda tekniker och forma nya uttryck undersöker han hur kulturarv, identitet och makt speglas i det materiella.

Verken rör sig i spänningsfältet mellan östasiatiska formspråk och europeiskt konsthantverk. Här blir glaset både kropp och minne – ett sätt att gestalta komplexa förhållanden till historia, migration och tillhörighet. I Liu Chien-Kuangs praktik är handen central, men också det osynliga: det som formats av tid, plats och berättelser som riskerar att gå förlorade.

​