Människor har i årtusenden sträckt sig efter en kolbit i den kallnade eldstaden för att rita något. Jag målar med tusch på papper. Färgen tillverkas genom att blandningen av lim och sot pressas i en träform till en stav som efter att ha torkat kan rivas med vatten. Det svarta tuschet har mycket varierande karaktär. Det ”drar” åt varma eller kalla toner. Pigmentkakor i olika kulörer, ockra, indigo, järnoxid och ultramarin tillverkas på samma sätt.

 

Rivningen fungerar som en förberedelse för arbetet med en målning. Den ger en sorts mental samling med handens cirkulära rörelse, en intensifiering av uppmärksamheten ett tillfälle att värdera färgen, tonen och tätheten i materialet.

 

Färgen går inte att lösa i vatten då den har torkat. Den verkar som etsad i underlaget och kan målas över. Jag har utvecklat ett allt större intresse för, och låter mig inspireras av, de olika materialens karaktär, historia, estetik och tekniska egenskaper, de med konsten sammanhörande hantverksliga sidorna. I Kina och Japan talar man om ateljéns fyra skatter. ”Skatterna” är mycket enkla och universella saker, en bit sot för färgen, rivstenen med vatten samt en enkel pensel och papper.

 

Jag föredrar opreparerat, rent papper, fritt från lim och med god förmåga att absorbera färgen. Kappilärkraften bjuder på överraskningar. Färgen blöder ut i pappersfibrerna och verkar rumslig, är svår att kontrollera.

 

En del av utställningen visar en sorts collage gjorda som intarsia monterat i mullbärspapper. Jag har doppat och bestrukit olika typer av papper upprepade gånger och därefter monterat arken. Dessa bilder är ”punkter” med olika svaga spår av hanteringen, grafiska tecken eller mönster där tydliga berättelser saknas.

 

De bästa penslarna är gjorda så att de kan hålla mycket vatten och formas spetsiga. Deras estetiska utformning har betydelse. De bör vara sköna att hålla i, lätta att styra och fina att se på.

 

Arbetsprocessen tar mig till en scen där något kommer att passera. Ett överlämnande, någon som bär något, går eller springer och försvinner ut, en rörelse från vänster till höger parallellt med bildplanet. Ett minne uppenbarar ett historiefragment, något bildlikt. Idéer uppträder i halvdrömmar i det perifera synfältet.

 

Det har varit givande att läsa om Olle Nyman i Sveriges Allmänna Konstförenings årsskrift. Särskilt stimulerande har det varit att ta del av bilder på hans skulpturcollage och inflytandet från Commedia dell´ Arte. Olle Nyman verkar ha haft en dragning till det runda. Klockan över ingången till ateljén är mycket poetisk. Denna klocka har tickat i mig under arbetets gång.

 

Dan Wirén