Konstnären Olle Nyman
Olles far konstnären Hilding Nyman var gift med Edith Küsel (dotter till Robert H. Küsel). Hilding illustrerade flera barn- och sagoböcker, (till exempel Felix Körlings ”Snipp – Snapp – Snorum”) och stiftelsen har rika samlingar av hans kolorerade teckningar. Hilding var en av Zorns favoritelever och god vän med Albert Engström, Gustav Fjaestad, Bruno Liljefors och andra samtida konstnärer. Det var också Hilding som på August Strindbergs uppmaning gjorde illustrationerna till ”Hemsöborna” och ”Skärkarlsliv”.
Hilding och Edith lät 1911 bygga huset på nuvarande Kristinavägen 28 som också inrymde en ateljé för Hilding. Paret fick två barn, Kajsa 1906 och Olle tre år senare. Olle var blyg och hade dyslexi. Han gillade att rita, måla och leka. Och så tyckte han om att titta på bilder i böcker, på konservburkar och etiketter. Det gick inte så bra i skolan, ”Nyman begriper ingenting, men han ritar bra”, sa Olles kemilärare. Olle, född och uppvuxen i en konstnärsmiljö, utbildade sig vidare vid till exempel Filip Månssons målarskola 1926–1928 och Konstakademien 1929–1934. Han gjorde också många resor i Europa för att lära mer av italienska och spanska mästare.
På 1940-talet bodde Olle Nyman tillsammans med konstnärskollegan Evert Lundquist i Övre gårdens undervåning. Ateljé hade Olle då i det närbelägna huset ”Prästgårdens” västra flygel (nuvarande Strandpromenaden 4) där han också bodde en tid. Han arbetade nu med konstnärliga utsmyckningar i offentliga lokaler parallellt med tavelmåleri och fotograferande.
Vid början av 1950-talet påbörjade Olle tillsammans med sin syster Kajsa ombyggnad av det hus som nu är ett museum. Kajsa hade efter ett kortvarigt äktenskap flyttat, men kom åter till Stockholm. Hon var utbildad hattmodist och hade ateljé på Sibyllegatan och Riddargatan. på Östermalm innan hon valde att bosätta sig i Saltsjö-Duvnäs tillsammans med sin bror. Och det var nog bra, för hon ansvarade för ekonomin och fungerade både som chaufför och hushållerska, sådant som Olle inte alls förstod sig på. En egen ateljé (”Gamla ateljén) för Olle att arbeta i byggdes 1973.
1953 utsågs Olle till professor i dekorativ konst vid Konstakademien, en professur som varade ända till 1963.
Under 1960-talet började Olle experimentera med skrotskulpturer och papperscollage. Han tog därför vara på gamla porslins- och tegelskärvor som det fanns gott om i markerna kring Övre gården. Under 1980- och 90-talen gjorde Olle ett antal skulpturer med porslins- och tegelskärvor förutom utsmyckningar och målningar.
Olle Nyman kallade sitt hem, ateljén och kringliggande byggnader för ”reservatet” och hämtade många av sina motiv från den närliggande miljön. Här samlades många konstnärsvänner, bland annat den löst sammansatta ”Duvnäs-gruppen”. Gruppen bestod förutom av Olle själv av Sixten Lundbohm, Roland Kempe, Torsten Renquist, Staffan Hallström med flera.
Anders Björklund, styrelseledamot i stiftelsen
